Mera från Mongoliet
Jag är ju bara FÖÖR slö när det gäller det här med bloggande!
Nu ska jag göra ett ryck igen, och lägga in lite fler bilder från den fantastiska
Mongolietresan.
Vi lämnade Ulan Bator för färd söderut.
Idag skulle vi köra ca. 300 km. men det blev många fler!
Det finns många heliga stenar i detta land.
Munkarna bestämmer vilken plats som är helig och där bygger de en awa
(med reservation för stavningen).
Här offrar männen sprit och kvinnorna mjölk.
Man ska gå tre varv runt awa och be till högre makter.
Vi bad om en lycklig resa!
Oändliga vidder och djur överallt.
Och så ser man en gir mitt i ödemarken.
Så här bor det en familj som tagit sina djur på sommarbete.
Här gick både hästar och kossor.
En herde vallar sina får.
Nu är vi i Middle Gobi province
Hästar på sommarbete
Och lilla söta kalven!
Jag tycker det är så fantastiskt, att djuren strövar helt fritt.
Inga tråkiga staket som begränsar rörelsefriheten.
Får liksom inte nog av detta!!
En Pippi Långstrump-häst!
Mysigt!
Här konstaterar vi att det inte kommer gå att fortsätta på den väg vi tagit.
Vi får vända om och det tar oss flera timmar extra körning denna första resedag i Gobiöknen.
Ser ju rätt häftigt ut -
en modern herde kör motorcykel!
Och så, mitt i ingenstans så fanns här en "restaurang"
Så himla lämpligt eftersom vi var väldigt hungriga!
Väldigt exklusivt!
Säkert många stjärnor i guide michellin!!!
När man är riktigt hungrig har min inte så höga krav
Här är menyn!
Vad ska man välja tro?
Blev några nudlar med kött och grönsaker.
Smakade mycket bra!!
Vad är det Anders har på sin mobil tro?
Zaja och Zuuma verkar roade.
Kaffe på maten smakar gott!!
Zumma fixar!
Efter maten tänkte jag och Åsa gå och klappa några hästar som stod ute på slätten.
Istället blev vi inbjudna till nomaderna i deras gir.
Det var ett riktigt äventyr.
Här bor de hela sommaren kanske 8-10 personer.
Nomaderna är ett mycket gästfritt folk, och de vill alltid bjuda
på något när de får gäster,
I den bruna skinnsäcken till vänster i bild finns det hästmjölk som de
låter droppa ner i grytan under.
Pinnen som sticker upp är skaftet på en slev, som mor i huset använde för att
ösa upp mjölk i en mugg åt mig och ett glas åt Åsa.
Mjölken var full med bruna prickar som jag misstänker var bös från skinnsäcken.
Det var inte alls lockande att dricka.
Men vi kände oss tvugna att smaka. Och det var INTE gott!
Fermeterad hästmjölk smakar som mjölk med vinäger i.
Men vi var glada och de var glada !
Och lite blyga.
I skålen som tjejen i mitten håller finns det vodka.
Den blev vi också bjudna på. Och det kändes bra.
Så renar det i magen efter hästmjölken!
Efter lunchstoppet skulle vi köra till ett heligt vackert berg.
Ihk Khairkhan.
Ibland förstår man inte riktigt varför saker är som de är.
Men tydligen är det så att i Mongoliet är bergen heliga och vissa mer än andra.
Vackert landskap är det ju onekligen!
Och stenigt kan man ju säga.............
Nästa stopp gjorde vi vid ett berg som fungerade som gömställe för munkarna
när kommunisterna förstörde alla kloster under 30-talet.
Det var flera tusen munkar som tog sin tillflykt hit och här stannade de i många år.
De små pyramiderna som människor byggt av stenar är oxå något symboliskt.
Fint!
Resan gick vidare.
Helt ofattbart stod där en vägskylt mitt på slätten.
Vilket håll väljer vi tro?
Vi kan ju alltid fråga mannen på motorcykeln!
Utsikt genom framrutan.
Zaja läser på programmet.
Tack vare vårt lilla missöde tidigare på dagen,då vi fick vända eftersom det var för lerigt för att fortsätta,
Blev vi sena till vårt mål för dagen.
Vi fick istället stanna på en annan camp.
Och så här ser det ut inne i giren som är vårt övernattningställe.
Det var regnigt denna dagen, och för att behålla värmen i giren använder man kamelullsfiltar
mellan yttre och inre tältduken.
UGH; vilken stank det blir från blöt kamelull!!!
Stolta vakthundar
En vacker renbåge
I väntan på att maten skulle bli klar, tog våra guider med oss till ett berg
i närheten. Där fanns en källa med vatten som man skulle skölja ögonen med för
att få bättre syn. De andra gjorde det, men jag hade mina kontaktlinser
på mig så jag avstod.
Åsa och Roland tvättar ögonen.
Och så fick vi vår efterlängtade middag!!
Det var andra dagen på vår resa. Snart kommer kort från nästa dag!
Ha det bra så länge!!
Semester i Mongoliet
Vår resa till nomadernas land blev ett minne för livet!
Så fantastiskt, så annorlunda.
Tillsammans med våra goda vänner Åsa och Roland, tog vi flyget
från Beijing till Ulan Bator, lördagen den 21 Juli.
Vi hade inga föreställningar om vad som väntade oss.
Och med facit i hand så var nog det tur det.
Om någon hade försökt beskriva vad som väntade oss så tror jag inte att jag hade förstått.
Jag ska försöka återge med hjälp av alla bilder vi tog!
När vi landat på Mongolisk mark, blev vi hämtade av vår
guide, Zaja och chauffören, Soma.
Vi packade in oss i minivanen och tog sikte mot centrum av huvudstaden
Ulan Bator.
Men hoppsan, vad är nu det här?
En guppig smal väg leder in mot staden och utmed vägkanterna går kossorna i godan ro
och betar!
Lektion 1 i Mongolietkunskap; Detta är ett äkta nomadland
och djuren är en naturlig del av vardagen.
Usikt genom bilfönstret på vägen från flygplatsen
till staden.
Vi anländer till hotellet.
Här ser vi Zaja och Soma. Jag är på väg ur bilen.
Efter incheckning på hotellet begav vi oss till en utsiktsplats.
Zaisan memorial.
Ett minnesmonument, som har byggts på en kulle med utsikt över Ulan Bator,
för att hedra sovjetiska soldater som stupade i andra världskriget.
Det är en symbol för vänskapen mellan Ryssland och Mongoliet.
Här betraktar jag och Roland bilderna i monumentet.
Roland
Jag och Anders med staden i bakgrunden.
Ulan Bator!
Här bor ca. 1 miljon människor. Totalt 2.8 miljoner invånare i hela Mongoliet.
I ett land som är ca. fyra gånger så stort som Sverige!
Lite skillnad mot det som komma skall, kan man säga.
Nedanför kullen satt denna lilla birdie, och man fick betala några
tugrug för att få hålla den på armen och ta kort.
Den vägde ca. 7 kg. Tungt!
Anders tycker den är lätt!
Åsa är också stark!
Skarp blick!
SUKHBAATHAR SQUARE
Här sitter vi framför en av alla mongoliska hjältar.
Denne man, Damdin Sukhbaathar,
var med och ledde det mongoliska folkets revolution och
1921 förklarade han Mongoliet självständigt från Kina.
Fem hjältar;
Djingis, Anders, Carin, Åsa och Roland!
Utanför parlamentsbyggnaden på samma torg.
Sakhbaatar square ur en annan vinkel.
En huvudstad i världsklass!
Majestätiska kossor på sommarbete i Ulan Bator!!
På en restaurang fanns denna vackra utställning
med gamla symaskiner.
Enda märket jag kände igen var Singer!
Fint!
Zaja, Roland, Anders och jag väntar på mat!
Alltid 3-rätters, både lunch och middag.
Det var definitivt ingen bantningskur vi åkte på!!
Middag första kvällen.
Roland och Soma låter sig väl smaka!
Nu var första dagen i Mongoliet gjord.
Äventyret har börjat, imorgon bär det iväg söderut till Gobiöknen!
